TAL VID INVIGNINGEN AV COSMIC MUSEUM – LÅNGFREDAG 2024:

Var är detta museum för något, vad vill denna utställningen med namnet ”Fönster mot evigheten”?

Ja. Idag har vi vetenskapen om den fysiska värld, alla dess kemiska grundämnen och fysiska lagar. Forskare har inte hittat på detta, men kommit dit genom att studera naturen. Naturen är deras lärare, professorernas professor och högsta auktoritet. Om ett påstående inte stämmer med naturen, då är det inte sant helt enkelt. Alla vetenskapens pionjärer har varit ödmjuka inför denna lärare. Hur skulle de ha hittat något nytt utan denna lyhördhet inför naturen? Forskning för dessa pionjärer handlade alltså inte om att läsa böcker, men om att läsa i ”livets egen bok”. Opartisk såg dessa pionjärer till att hålla sig till vad som bekräftades av livet själv.

Vi kan välja att tycka om naturlagarna eller inte, men lagarna bryr sig inte. Om jag hoppar ut från balkongen kommer jag slå mig. Det är mitt val. Visst är det många som använder naturlagarna till att göra bomber och elände. Men det är inte lagarnas skuld. De är moralisk neutrala så att säga.

Vad är det då som saknas?

Ja, det är ju en del kvar. För det första har vi ju inte fått någon förklaring på vad livet är för något. Vi har inte fått förklaring på detta pågående mirakel som naturen är. Varför blir det vår? Man kan svara, att det är på grund av klotets rörelse runt solen, men det är ingen förklaring att peka på en fysisk orsak. Varför cirklar klotet runt solen år efter år, så vi kan leva och ha det så gott här? Varför blommorna, fåglarna och frukterna? Varför utvecklades klotet från en glödande klump av lava fritt hängande i himlavalvet till ett paradis där även Mozart och Chopin hade sin gång? Av en slump?

Och vad har naturvetenskapen att erbjuda en olycklig människa som har förlorat sin älskade eller sitt barn? Den kan inte visa vägen tillbaka till lyckan. Och den kan inte förklara varför man inte skall döda. Ja, är det inte snarare så idag, att den hela tiden erbjuder nya och farligare vapen till den som väljer den vägen?

Nej. Vetenskapen har inte gett oss en förklaring, vare sig på livets mirakel eller dess mörker- och eländedetalj. Det har inte heller religionerna. Det ondas problem, gick inte att besvara: ”outrannsakliga är hans vägar” står det i Romarbrevet 11:33. Livets största frågor har inte fått en vetenskaplig förklaring. Vist fick vi dogmatiska påbud om hur vi skulle leva, och vad vi inte fick göra, men utan en förklaring som gick att kontrollera med sin egen logik och bekräfta i sitt eget liv. För den som granskade livet såg det ju ofta nästan ut som om det kunde betala sig att ljuga, bedraga och döda. Hjärtan blev kalla.

Men nu finns en förklaring. En förklaring alla kan kontrollera i sitt eget livs ”bok”, en förklaring som stämmer med vår egen logik, egna erfarenheter; en andlig vetenskap! Då blir frågan såklart vem som kan uttala sig med auktoritet om livets andliga aspekter? Vem kan se genom materien, in i evigheten, så som vi kan se solen genom gardinen?

Martinus kunde se rakt in i evigheten!

Martinus hade varken utbildning eller förkunskap. Ändå upplevde han den kosmiska verklighet öppna sig för honom påsken 1921. ”Bevisen” för detta får vi själva granska. De kosmiska symboler och analys är frukterna av Martinus kosmiska ”syn”, och ”invigning” för 103 år sedan. Det är de vi kan kontrollera utifrån förmåga. Martinus kallar Tredje Testamentet för andlig vetenskap. Vi skall inte tro på något och vi kan välja att studera de kosmiska lagarna eller inte. Vårt öde ligger i vår egna händer. Vi kan tycka om ödeslagen eller inte, den ändrar sig inte.

Det blev Martinus uppgift att förklara detta för oss. Med den kosmiska syn ser man, att vi alla verkligen kommer ”skörda som vi själva sår” här och nu, och från liv till liv. Alltså reinkarnation, men Martinus använde inte detta ord i början. Ordet finns inte i 1:a band av Livets Bog. Han fick inte sin kunskap från andra, och han hittade inte på. Han beskrev den kosmiska verklighet som han såg den, och fick därför hitta sina egna ord för det han såg.

Martinus såg, varför några föds till hälsa och andra in i missbruk och elände. Utan flera liv kan det inte finnas någon förklaring. Men när döden inte finns och vi lever vidare efter så kallade ”döden” berikade av våra erfarenheter ser det ju helt annorlunda ut. I den eviga världsbild Martinus kunde iakttaga, är ”mörkret” bara en kort kontrast, vi alla går igenom för att lära oss skilja på gott och ont. Annars gör vi ju ont och dödar vidare som det intelligenta djur vi är. Med den kosmiska syn såg Martinus Jorden som en skola, där vi lär oss vad vi inte skall göra. I bibeln står det, att Adam och Eva åt av frukten på kunskapens träd. De åt och åt, och idag har all denna kunskap om lidande get dem nya ögon. Idag står Adam och Eva inför en ny tröskel. De står framför den utlovade tröskel till evigheten.

Tredje testamentets eviga världsbild förklarar varför evolutionen inte är slut. En gång stod växten på tröskeln till att bli djur; den köttätande växt. Idag befinner vi oss i övergången från djur till människa, alltså lik sfinxen i öknen. En djurkropp med människohuvud. Vi befinner oss i en forcerat utveckling där vi kommer lämna själviskheten som vi har med oss från djurriket bakom oss. Den utgör roten till all det så kallade ”onda”. Allt ”det goda” har också rötter. Vår empati vittnar om det lidande vi själva har varit genom i tidigare liv. Pacifisten har en gång varit en stor krigare. Han har blivit dödat själv, många gångar, och förstår nu att han inte skall döda någon. Den andliga vetenskap lägger till, att han ju faktisk inte kan döda någon, och att allt det elände han skapar eller allt det goda han gör, faktisk kommer över honom själv. Kosmisk sett kan det alltså verkligen betala sig att göra gott. Kärlekens ideal upphöjs på så vis till vetenskap, med den skillnad att premissen för denna vetenskap inte är akademisk, men ett rent hjärta. I den grad man förstår och känner principen tar kriget och dödandet slut. Jesu ord på korset: ”Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra” (Lukas 23:34) blir en vetenskaplig sanning. De som dödar och plågar andra människor, vet inte att de plågar sig själva på sikt. Påskmysteriet får en förklaring. Ett människa vägrar, på trots av tortyr, att hata sin förföljare. Istället ber han för dem. De vet verkligen inte vad de gör, konstaterar han kärleksfullt.

Som vi vet, fick denna situation, Jesus på korset, emellertid en märklig förklaring. ”Han skulle dö för våra synder”, påstås det. Som om Gud skulle tortera en oskyldig för vad andra hade gjort. Den verkliga förklaring är, att det skulle visas för människorna hur man skall bemöta sitt öde, och varför. Det är pedagogik: först fick vi teorin, sen ett praktisk exempel och nu den förklaring som Kristus lovade skulle komma senare: ”Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det” (Joh. 16:12). Utan en fortsättning ger dessa ord ingen mening. Han proklamerade en ”Hjälpare”, som skulle visa väg till hela sanningen. Martinus öppnade ett fönster mot evigheten. Hans analys av det eviga ”jag”, skaparen, och dennas eviga förmåga till att skapa och uppleva ”livet” och den skapade värld. Livet förklarat som ett treenigt princip.

I sinom tid kommer vi alla uppleva, att vi är eviga. Först genom små ”kosmiska glimtar” och sedan, allt eftersom kärleken i oss mognas och växer ihop med vår intelligens, i form av en permanent ny förmåga. ”Män” och ”kvinnor”, ”han” och ”hon” har länge varit under skapelse, på väg att bli ”människor”; Kristusvarelser. Det finns ett mål med evolutionen. ”Låt oss göra människor till vår avbild” säger Gud enligt 1 Mos. 1:26.

/SJ