Aktiviteter

Julen 2025

Vi lever nu i en tid där fler och fler människor får frågor som naturvetenskapen inte kan besvara. Ju svårare livet är, ju viktigare blir frågorna. Ibland har man kanske inte formulerat sina frågor, utan känner helt enkelt ett enormt "varför". Men vart hittar man vetenskapliga svar på sina andliga frågor?

För en månad sedan fick vi besök av Javid på vårt museum. Han kom som vän till en ny vän vi träffade när vi skulle köpa en bokhylla. För Javid är Jesus den store läraren, men han var svår att hitta i den svenska folkkyrkan. Javid ville ha riktiga svar, svar som bekräftade hans starka tillit till Jesus’ medvetande och kärlek. Han ville ha vetenskapliga svar. Kristus och vetenskap är ingen motsättning för honom. Tvärtom.

Detta är intressant. Här har vi en person som har flytt från en krigszon (Iran) och kommer till Skandinavien där det finns kristna kyrkor överallt för att visa oss, att Jesus är svaret på hur vi skall ta oss ut våra konflikter och inre oro. Låt det sjunka in.

För Martinus var Jesus också svaret redan innan hans kosmiska upplevelse i 1921, där han upplevde, att han fick en andlig mission; att förklara kärlekens sätt att leva som vetenskap. Det innebär andra metod. Det är inget med präst, kyrka, dop eller medlemskap. Man behöver inte längre ”tro”. Människan har utvecklat sig, och börjar bli mogna till det Jesus enligt Bibeln proklamerade för 2000 år sen: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu” (Johannes 16:12-14).

Ja, mycket har hänt sen dess. Människan har båda utvecklat sin logik och sitt samvete. Många kan inte längre tro även om de gärna vill. Det är alltså enligt planen och i Tredje Testamentet är det istället stegvisa enkla analyser som gäller. I denna vetenskap är det kärleken som förs upp till bevis, men det krävs att man kan tolka tillvaron över flera liv.

På ett sätt ligger Jesus fortfarande i vaggan där i stallet, medan nya ”kung Herodes” låter döda barnen av rädsla för att förlora makten. Världen har inte upptäckt hur revolutionerande det är att förlåta. Istället upprustas som aldrig innan. Julfriden har det svårt för de som har sin trygghet i makt. Men det finns en makt som är större. Det vet människor som har flytt likt Josef och Maria som vi kan läsa om i Bibelns julevangelie.

Det finns en makt som skyddar det goda. Det är bra att veta. Vi är kosmiskt set alla ”sårade flyktingar” i övergången från djur till människa. Vi vill inte vara själviska eller döda, men kan inte alltid låta bli. Förklaringen är, att djuret inom os har många, många livs träning och rutin. Kärleken är däremot något helt nytt i evolutionen. Kärleken behöver stöd och disciplin. Vi behöver alla veta, att vi verkligen kan lita på livet, på kärleken och Guds försyn. Det är inte för inget, att det står en varning i bibeln: "Därför att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna" (Matt 24:12). Vi ser att orden har blivit verklighet i vår tid. Dessa ord var riktade mot en period ”de sista tiderna”. Martinus förklarar detta som djurrikets sista tider. Vi lever verkligen i en världskultur som håller på att gå under, men människorna kommer inte att gå under. Det som ”går under”, är den del av världskulturen som är baserad på makt och hämnd. Samtidigt föds en ny världskultur. Det är det som är planen enligt Tredje testamentet.

När man får en vetenskaplig förklaring som visar hur ingen kan dö på riktigt och hur allt det onda är en obehaglig, men nödvändig, del av vägen till fred och rättvisa, ser tillvaron annorlunda ut. Då kan hjärtan bli varma igen även i en värld där det finns primitiva människor. Tredje testamentet förklarar, att brutala människor egentligen bara är ”juniorer”, kosmisk sett. Det tar såklart många liv, att bli human. I det perspektiv förstår vi också, att vi själva har varit så tidigare. Vi förstår att det inte hjälper att pina och plåga sin ”fiende”. Vi förstår, att vi får visa en högre och mer human metod så de kan lära av oss. Det ”nya” skall börja någonstans. Vi får helt enkelt inreda livet på ett humant sätt utan våld och orätt. I Tredje testamentet kan man relativt lätt lära sig förstå Guds eviga världsplan. Utan att känna denna plan blir det svårt att agera enligt denna plan och leda sitt liv i kontakt med de eviga osynliga lagar som styr ödets trådar.

Idag tror (!) fler och fler mest på den materiella världsbilden. För några dagar sedan pratade jag med en av dem. Andlighet och religion var inte hans grej, men han menade istället, att det måste finnas något med de många UFO:n, och han tyckte, att det måste finnas några mer utvecklade människor någonstans där ute i det oändliga rymden. Vi skulle förmodligen få kontakt med dem, kanske genom rymdresor, tänkte han, eller också skulle de komma till oss i sina UFO för att lära oss ett bättre sätt att leva. Jag svarade, troligen till hans överraskning, att det ju är just vad de olika religionerna påstår, alltså inklusive kristendomen. Jesus sa att ”mitt rike är inte av denna världen” och gjorde även andra anspelningar på en högre värld där han hörde hemma. Det fanns alltså ställen där man inte dödade varandra hela tiden.

Om vi ska resa dit rent fysiskt, får vi ha tålamod. Vårt närmaste solsystem heter Alpha Centauri och finns enligt nätet 4.35 ljusår bort. Då kan man räkna ut hur många generationer den resa skulle ta. Med 30.000 km/t skulle det ta 3758372 år enligt min räknare. Denna metod verkar inte effektiv, men om vi nu istället stannar upp, och funderar över våra nuvarande sätt att lösa problem, kommer vi kanske snabbare fram. Tänk om det alltid finns hjälpare runt kring oss. Det är ju dessa änglar vi placerar överallt till jul. De skall påminna oss om verkligheten som vi inte kan se än.

Alla religioner bygger på påståendet om kontakt med någon/något utanför som kommer hit med nya tankar. Många stora uppfinningar kan härledas till ”inspiration” från ovan och de religiösa böcker från hela världen har många referenser till besök av ”änglar” och ”avatarer”. Några av dessa har blivit avgudat sen.

Julen är berättelsen om födelsen av Kristusbarnet. Det beskrivs ju hur det föds ett barn från en annan värld in i mordprincipens mörka värld. Stallet är symbolen för djurriket, den dräpande principens kulminationszon. Jesus växte upp och visade sig förstå och kapabel att förlåta även sina bödel på korsen. Han blev på så vis den störst tänkbara kontrast till romarrikets dominans-, och dråpsprincip. I Tredje Testamentet får vi äntligen en förklaring till denna händelse. Korsfästelsen behövdes, därför att först på korset kunde han fullt ut demonstrera i praktiken vad det nya kärleksprincip ytterst innebär i mötet med våld och primitivitet. Kyrklig kristendom har fortfarande svårt att förstå detta svar och döljer det bakom ”sakramenten”, men nu behövs denna camouflage inte längre. Nu kan kristendomen fullföra sin mission.

Nu finns Tredje Testamentets logiska och vetenskapliga förklaring. De kosmiska analyserna förklarar, att vi inte är "syndare" och att en allsmäktig och kärleksfull Gud inte behöver offer. Nej, vår "frälsning" och "syndernas förlåtelse" uppnås inte så, och vi har på ett sätt aldrig gjort fel där vi ju inte visste bättre. Martinus förklarar, att vägen går genom många livs utveckling. Vi blir mer kärleksfulla från liv till liv. Varje enskilt beslut vi fattar i det dagliga liv leder in i- eller ut ur mörkret. Det är fortfarande 5 budord; att inte döda som leder fram. Den som firar jul genom att döda djur har inte förstått den verkliga skillnaden på djur och människa.

Även om vi alla är "födda i stallet", det vill säga djurriket, finns hjälpen från den nya världsimpulsen alltid runt omkring oss. Vi kan alltid be om hjälp. Bönen är inte reserverat de troende. Den har en funktion i denna övergångstid. Det är bra att veta, att hjälpande händer finns även när de inte syns, lik solen som finns bakom molnen på en grå dimmig dag. Den andliga sol av livslust och förståelse kan komma i det inre när vi inställer os på att göra det goda. Våra val idag kan föra oss i kontakt med denna kosmiska kärlekssol. Även om vi har mycket ”daggdjur” i oss, så har vi också mycket ”människa” i oss. Det är detta julen handlar om. Den äger rum i mörkret, men den pekar fram. Likt de "tre visa männen" i julevangeliet, som låter "julstjärnan" visa väg kan vi också betänka våra val. Det sägs att de tre vise männen i evangeliet möjligen kom från Persien. Det fanns många vise män där. De visa förstod, att något nytt håll på hända. De kände till profetiorna, och såg tydeligen i stjärnorna, att de höll på att uppfyllas. De hade tydeligen redan visdom, men något saknades fortfarande.

Martinus älskade julen. Det var inte något naivt påhitt för honom, men en symbol på verkligheten. Han hävdar, att "julefriden" i framtiden kommer att sprida sig över hela året. Inte genom diktat, men tack vare vår egen längtan och humana val. Alla människor i dag längtar efter fred, men krigas om vägen dit. Nu krävs det därför bara lite erfarenhet och analys för att bli överens.

Martinus analyserar även vår längtan. Han förklarar, att den inneboende längtan, som vi nog alla bär på, egentligen visar hur Guds stora skapelseplan "varde ljus" är organiskt nedlagd i oss alla. Oavsett om vi är ateister eller tror på det ena eller det andra, visar denna "längtan" att vi utgör det organiska material som Gud är på väg att besjäla med kosmiskt liv likt den sovande prins och prinsessa i sagan. Verkligheten är den största saga. Julen markerar vintersolståndet. Det är i mörkret, att kärleksmänniskan skapas. Det är ett paradox tills man får en förklaring, men vi vet ju alla, att vi inte är färdiga än. Alltså är vi ju på väg från något och fram till något annat. Dessa två motpoler ser vi på omslagssymbolen till Martinus verk. Vi ser vägen in i, och ut ur lidandet, och det är samma svar nu som tidigare. Det nya är att vi får en förklaring.

Det är spännande att dela tankar om livet med nya människor. Man lär sig något om sig själv när man möter människor som har helt andra tankar om livet. Man upptäcker till exempel om man låter sig irritera, och det är egentligen en stor gåva, för hur kan vi bli toleranta människor utan att upptäcka vår egen intolerans? Det är alltid det som är viktigt att upptäcka. Det är ju inte de andra, men något inom oss själva, som hindrar oss från att leva i kärlekens rike. Vi vill alla vara med på bröllopsfesten, men som Jesus sa är det många som inte har bröllopskläderna på sig. Själviskheten finns kvar. Den hindrar oss i att uppleva det fullkomliga livet. Det är ingen annan som hindrar oss.

I bibeln beskrivs hur alla gärna vill vara med på ”bröllopsfesten”, men att det inte går utan ”bröllopskläder”. Själviskheten finns kvar. Det är enbart den, som hindrar oss i att uppleva det fullkomliga livet. Det är ingen annan som hindrar oss.

Elon Musk uttryckte nyligen i en podcast med Joe Rogan, att världens resurser är rikliga till alla, och att tekniken med robotar och AI nu blir så avancerad, att den här världen skulle kunna vara ett paradis för oss alla – om vi alltså bara lär oss att hantera den rätt. Det är intressant, för det är ju precis vad Martinus såg i 1921. Han förklarar den samma situation som Elon Musk, men ”från ovan”. Vi har alltså hamnat i en situation där världens frågor ”från nedan” (den materiella verkligheten), stämmer med de svar som finns ”från ovan”. Mänsklighetens problem är i realiteten nu enbart ett moraliskt problem enligt Martinus. Det är ingen brist på resurs eller teknisk förmåga. Problemen är "själviskhet".

Det problem kan inte lösas av själviska människor, men det kan inte heller lösas av naturvetenskapsman. Det är inte så, att vetenskapen är på fel spår. Den är bara inte kommit dit än när den forskar i materien. Det är bara början. Vetenskapen som vi känner till den i världen nu är början till det nya medvetande enligt Martinus verk Tredje Testamentet. De många vetenskapsmännen kommer att förstå, att förklaringen till allt den sammanhang, logik och målriktade rörelse de kan observera i materien inte kan hittas i materien. De hittar rörelsen, men vart skapas och dirigeras rörelsen?

När denna fråga föds har människan blivit "andliga forskare" och därmed kommer de att upptäcka stegvis konstatera ”livet inom sig själv”, de eviga kosmiska lagarna och principerna och uppleva det gudomliga medvetandet överallt. Detta är såklart fortfarande ett påstående för många människor, men någon måste ju förstå logiken innan de andra, och kan de även visa det genom deras sätt att vara blir den nya världskultur ju synbar. I den mån människan lyckas tillämpa logik i ord och handling kommer ”julfriden” att uppstå runt kring dem. Det blir bevis överallt. Vi kommer att uppleva, att det faktiskt funkar. På så vis blir den nya världskultur evidensbaserad. De fredliga människorna går först.

Julfrid är en oemotståndlig atmosfär som alla normala människor längtar efter när det är krig. Det går att tända julljusen, och på så vis bevisa, att mörkret inte har någon makt. Mörker är ju helt enkelt frånvaron av ljus. ”Låt det brinna”...